När man spontant tänker på hösten så tänker jag mörkt och kallt men igår när jag vara ute på en mils-runda med Marcus insåg jag hur skönt det är att komma ut och springa på hösten. Det hade regnat under dagen och det var kolsvart ute när vi sprang iväg. Min första tanke var att lite lätt tränings-ångest men bara vi hade kommit några hundra meter så kände jag hur skönt det var att komma ut.
Dagen innan hade jag kört ett enkelt intervallpass (10-20-30) men benen var pigga och vi skulle springa i snack-tempo (ca 5:45).
Vi sprang på våt asfalt och gatbelysningen flöt förbi. Det var lagom kallt ute, hösten doftade på sitt typiska sätt och ljudet av skorna mot asfalten var som ljuv musik. Att springa på hösten är som att springa i en liten bubbla. Man glömmer allt runt omkring och för min del känner jag att jag kan springa mycket fortare i mörkret.
Till er som låser in er på hösten för att det känns mörkt och kallt ute: Ut och spring, hösten är den bästa tiden att träna!
Vikt i morse 87kg. Just nu är jag rätt nöjd med att ligga still i vikten. Jag håller kosten rätt bra men brukar småäta en del på kvällarna. Det blir några ostskivor när barnen äter kvällsmacka, det kan bli rätt många faktiskt. Min kropp protesterar just nu lite mot att jag går ner i vikt. Nu är det dags att lägga till lite jävlar-anamma till denna viktnedgång.
//
Lämna ett svar